Stafylokocker

 Skillnader mellan virus och bakterier är att bakterier är mindre än virus. virus orsakar sjukdomar det gör inte bakterier. Virus kan bara föröka sig i levande vävnad. Virus består av dna medan bakterier inte gör. Bakterier finns nästan överallt men inte virus.

Familjen Staphylococcus utgörs av minst trettio olika arter.

Staphylococcus aureus har stor förmåga att producera enzymer och toxiner som ökar dess giftighet. Bakterien trivs i hud och slemhinnor men kan även orsaka allvarliga infektioner i blodbanan och i benvävnad.

Minst 50% av alla friska individer bär på S. Aureus i näsöppningen, vilket betyder att den finns där men den orsakar inte någon infektion. De som har bakterien i näsöppningen, har också den på händerna, därifrån kan S. Aureus sedan sprida sig vidare till någon annan individ och orsaka allvarlig infektion. Andra ställen där S. Aureus kan befinna sig i (utan att infektera) är armhåla, perineum, hårbotten, nässvalg, vaginaslemhinna och feces.

S. Aureus orsakar varbölder i hud, slemhinnor och benvävnad samt giftliknande reaktioner.

Infektionssymtomen orsakas både av bakteriernas skadeeeffekt men också av immunsystemets försvar mot bakterierna.

Vävnadens reaktion är inflammation och på huden syns det som rodnad, svullnad och värme.

Staphylococcus epidermis hör till hudens residenta bakterieflora som finns rikligt i huden. S. Epidermis kan varken producera enzymer eller gift dock har den stor benägenhet att utveckla antibiotikaresistens.

Särskild observation krävs om man tror att man blivit smittad med S. Epidermis. Eftersom att bakterierna är redan så välkända för kroppen, reagerar inte kroppens immunförsvar så kraftigt som det borde. Därför stiger feberreaktionen svagare, så som också CRP-stegringen och leukocytos (ökning av antalet vita blodkroppar). Tecken på inflammation kan vara otydliga men mindre rodnad, värme och svullnad inom infektionsområdet kan vara tecken på att man fått bakterien.

 Stafylokocker kan komma in i kroppen via sår eller mat. Man kan få bölder, sår kan infekteras. Såret blir rött och svullet, ta ont och man kan få feber. Man kan få infektioner av stafylokocker också i leder och blodet, men det är ovanligt. Om man får stafylokocker via maten, så leder det oftast till matförgiftning. Då är symptomen kräkningar och diarré.

Ytlig infektion i huden orsakad av Stafylokocker

Stafylokocker är en bakterietyp som finns i den mänskliga normalfloran hos 25–30 % av befolkningen. I de flesta fall orsakar bakterien ingen skada utan lever i symbios med människokroppen, oftast på huden eller i näsan.

Normalflora kallas de mikrober som oftast påträffas hos djur eller människor oftast är de bakterier eller mikroskopiska svampar.S aureus tillhör dock inte kroppens normalflora,utan är patogen. Hudens normalflora består framförallt av grampositiva bakterier så vita stafylokocker, mikrokocker och difteroida stavar. Stafylokocker finns också i näsan och i ytterörat.

Inflammation i tonsillerna

Mer än hundra olika mikrober kan orsaka svalginfektion i halsen.

Bakterien Streptokocker ligger bakom de flesta svalginfektioner, som orsakas av bakterier. 5-10% av svalginfektionerna hos vuxna orsakas av Streptokocker A och 15-30% hos barn. Dock är det sällsynt att barn som är yngre än tre år får halsont orsakad av Streptokocker.

Största delen av svalginfektionerna orsakas dock av virus. Hosta, snuva, inflammation i ögats bindhinna, heshet, diarré är symtomer på att man fått en virusinfektion.

Adenovirus är den näst vanligaste orsaken till svalginfektion. Viruset förekommer i alla åldrar men är vanligast hos barn under fem år, hos barn med adenovirus är det vanligt med hög och långvarig feber. Infektionen undersöks inte närmare och det finns ingen specifik behandling för dem heller.
Epstein-Barr virus orsakar viruset mononukleos ofta hos ungdomar i pubertetsåldern, kallas även för körtelfeber eller pussjukan. Mononukleos kan också vara orsakad av CMT. Syntom på mononukleos är ordentligt sjukt i halsen, prickar eller beläggningar på tonsillerna, inflammation i halsens lymfknutor, ofta förstoring av mjälten eller levern och långvarig feber. En del har också svullna ögonlock. Det finns inge läkemedelsbehandling som botar pussjukan.

Inflammation i tonsillerna
Typiska symtom på halsfluss (=inflammation i tonsillerna) är plötsligt injuknande, ont i halsen, feber, beläggningar eller vita prickar på toncillerna, ömmande och svullna lymfknutor på halsen eller under käken samt huvudvärk och mera hos barn magsmärta, illamående och uppkastingar.
Halsfluss behandlas i första hand med penicillin eller andra antibiotika.

Om patienten har halsfluss orsakad av streptokocker minst fyra gånger under ett år talar man om återkommande halsfluss. Största delen av de som lider av det har sådana bakterier som pencillin inte biter på i svalget. Då byter man ut eller sätter till läkemedel så man får effekt mot dessa bakterier.
Om patienten har återkommande halsfluss eller halsbölder som inte läker överväger man toncilloperation.
 


Källförteckning: Kirsi Tarnanen m.fl., 2012. Svalginfektioner (bland annat halsfluss, adenovirusinfektion och mononukleos). Hämtad: 10.03-15. Tillgänglig på: http://www.terveyskirjasto.fi/terveyskirjasto/tk.koti?p_artikkeli=khr00002