Mononukleos

 Mononukleos är en slags körtelfeber som orsakas av Epstein-Barr viruset (EBV). EBV viruset tillhör herpesgruppen vilket betyder att om man en gång har blivit smittad så finns viruset alltid i kroppen. EBV finns framförallt i B-lymfocyter och i nasofarynxepitel.

 Även fast viruset förblir i kroppen brukar det oftast inte bryta ut fler än en gång. 90-95% av alla vuxna har specifika antikroppar mot EBV som skapats efter att de har fått viruset. 5-10% blir smittade före 5års åldern utan att veta om det eftersom symptomen är så lindriga då, medan dom som får viruset mellan 15 och 25 kan få väldigt kraftiga symptom och vara sjuk en längre tid.

Viruset smittar huvudsakligen via saliv och kallas därför också "Kissing Disease". Det tar 4-10 veckor för viruset att visa symptom efter att man har blivit smittad och viruset finns kvar i Nasofarynx upp till 18 månader efter att man tillfrisknat.

Vanligaste symptom på Mononukleos är hög feber, trötthet, svullna tonsiller med gråvita beläggningar på, rikliga svettningar, grötigt tal och förstorade lymfkörtlar.

Det finns ingen speciell behandling mot Mononukleos och det brukar oftast räcka 2 veckor innan värsta symptom går över. Mononukleos
                                                  kan ha många olika följd sjukdomar och det är därför viktigt att man                                                    tar det lugnt en lång tid efter att man  tillfrisknat. (Hagberg 2015)

Hagberg, Lars 2015. Körtelfeber (mononukleos). Tillängligt på: http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=1399                                               hämtat: 8.3 2015

Pyelonefrit

Pyelonefrit heter med ett annat ord njurbäckeninflammation och symptomen för detta är hög feber och man får bakterier i urinet vilket leder till att det tar ont att kissa. Om man får flera infektioner leder det till att en ärrbildning på njuren. Om man har haft många infektioner kan sjukdomen bli kronisk eller långvarig. Det finns olika orsaker varför man kan få flera infektioner, t.ex. om man har någon missbildning på urinvägarna, då stannar en del av urinet och det är lättare för bakterier att föröka sig. Njurar som blir skadade av detta fungerar sämre och blir mindre, alltså renligheten av blodet försämras. (Barrner, 2010)
Man kan förbygga pyelonefrit genom att dricka mycket och kissa ofta så att hela blåsan töms iallafall om du ofta drabbas av urinvägsinflammation. Om man drabbas av pyelonefrit är det vktigt att man snabbt får en antibiotika kur. (Sjukhus.nu, 10.3.2015)
Bakterierna som orsakar pyelonefrit är ofta E-coli, enterokocker, proteus mirabilis och klebsiella. (Praktiskmedicin.se, 2014)
Pyelonefrit kan inte smitta från människa till människa.

Praktiskmedicin.se 2014. Pyelonefrit. Övre urinvägsinfektion
http://www.praktiskmedicin.se/sjukdomar/pyelonefrit-ovre-urinvagsinfektion-2/ hämtat 10.3.2015

Sjukhus.nu. Njurbäckeninflammation (övre urinvägsinfektion).
http://sjukhus.nu/omraden.php?category=11&id=553 hämtat 10.3.2015


Barrner Håkan 2010. Vad är kronisk pyelonoefrit, vårdguiden,
http://www.1177.se/Stall-en-anonym-fraga/Fragor/Vad-ar-kronisk-pyelonefrit/ hämtat 10.3.2015

Steptokocker

Streptokockerna är en bakterie som orsakar infektioner i huden och svalget, men kan även lägga sig vid rumpan. Symptomen är ont i halsen, grötigt tal, känna sig sjuk och ha feber. De är vanligtvis orörliga kocker som bilar långa kedjor.Ungefär 12 % av invånarna har bakterierna i svalget utan att drabbas av det. Även halsfluss, öroninflammation och scharlakansfeber kan orsakas av samma bakterier, även svinkoppor, men det är inte ett måste. Grupp A-steptokocker kan ibland orsaka livshotande infektioner djupt i vävnaden, så som blodförgiftning och chock. Man vet dock inte om hur dessa infektioner uppstår. Men streptokocker i halsen är smittsam och man bör undvika kontakt med andra människor tills man har varit utan feber och ta antibiotika i 24h. Bakterien sprids via hosta och nysningar. Följdsjukdomarna kan vara reumatisk feber, njurskador och hjärtklaffskador, men det är väldigt sällan det händer.
 Dess serogrupper är grupperna A-V, men enligt medicinisk synvinkel är grupp A B C och G streptokocker är de viktigaste.

Klamydia

Skillnad mellan virus och bakterier
Virus är orsaken till de flesta sjukdomarna som t.ex förkylning, influensa, röda hund. Vi har miljontals med bakterier i vår kropp och dom flesta är bra eller "nyttiga", men dom som vi vet till är dom som gör oss sjuka.

Klamydia
Det finns tre olika sorter av Klamydia och alla finns på olika platser i kroppen som t.ex Chlamydia Trachomatis (runt könsorganet), Chlamydia pneumoniae (luftvägarna), Chlamyida Psittaci (lunginflammation). Klamydian hör inte till normalfloran vilket betyder att det inte är en hälsosam bakterie utan kan skada kroppen.
Chlamydia Trachomatis, drabbar männiksor som har oskyddat sex med en person som har smittan. Chlamydia Pneumoniae, symptomerna är samma som i vanlig flunssa t.ex. illamående, huvudvärk och trötthet. Den här sorten av klamydia smittas genom droppsmitta (betyder att det smittas då någon hostar, nyser etc bredvid dig).
Chlamydia Psiyyaci, smittas via burfåglar och droppsmitta, kallas även papegojsjukan eftersom den ofta smittas via papegojor.

Mykoplasma, mykoplasma är det minsta organism som finns i vår kropp, de har ingen cellvägg och kan därför inte gramfärgas ( bakterierna kan inte färgas). Mykoplasma kan orsaka lunginflammation.

RNA-virus

Bakterier och virus

Bakterier finns nästan överallt, i kroppen och omkring oss. Bakterier består av en cell och har ingen kärna. Vi har nytta av bakterier, de hjälper oss med att bryta ner mat och de bryter ner skadliga bakterier.

Virus kan bara föröka sig i levande vävnad, t.ex celler. Viruset hör inte till normalfloran, den är en inkräktare i kroppen. Består av genetisk arvsmassa (RNA eller DNA) som överförs till cellerna, där den förökar sig.

 Virus orsakar t.ex influensa och förkylningar. Med vaccin kan man förebygga olika virus.

RNA-virus är mest känt för att orsaka rotavirus (alltså en tarminfektion), vinterkräksjuka, hepatit E, SARS, hepatit C och G, ebola, rödahund, påssjuka, mässling, rabies och influensa typ A, B och C.

Viruset smittar främst via förorenat avlopps vatten, via livsmedel som har förorenats, direkt eller indirekt kontakt med smittad person (kräkning eller avförning), via råa grönsaker eller skaldjur som har förorenats.

DNA-virus

DNA-virus undergrupperna: Virusarna hör inte till normalfloran. En tredjedel av jordens befolkning besväras av herpesvirus.
Det kan   man få på hud och i slemhinnorna. Man blir smittad via slemhinnor, hud, saliv och andra kroppsvätskor.
Poxvirus är ett komplicerat virus. Dom som blir smittade av poxvirus får variolavirus som är smittkoppor.
Papaovavirus orsakar vårtor och kondylom.
Adenovirus finns i flera undergrupper. Smittar via droppsmitta. De orsakar bland annat mag-tarminfektioner hos barn samt övre luftvägsinfektioner, ofta med konjuktivit.
Hepadnavirus. Hepatit B orsakas av hepatit B-virus (HBV) som tillhör gruppen. HBV kan endast växa i cellkulturer av humana leverceller.
Parvovirus. B19- virus orsakar barnsjukdomen.

Normalflora

Vikten av de mikroorganismer som förekommer hos en vuxen människa har uppskattats till 1,5 kg. Antalet mikrobceller hos en människa är mer än 10 gånger större än antalet kroppsceller.

Normalflorans bakterier har inflytande på ämnesomsättningen, bl.a. av gallsyror och mineralämnen Vidare underlättar de ett normalt liv, dels genom att hindra sjukdomsframkallande bakterier från att etablera sig, dels genom att sätta igång immunsystemets produktion av immunglobuliner.

 Hudens normalflora utgörs huvudsakligen av grampositiva bakterier, t.ex. stafylokocker och arter i släktena Micrococcus och Corynebacterium.

 Munhålan innehåller en riklig flora, vars sammansättning varierar från tändernas emaljyta till tandfickor och tungans yta. Viktiga bakteriegrupper är streptokocker,  laktobaciller och Actinomyces.

Luftvägarna. I näsan och på tonsillerna finns pneumokocker, stafylokocker, streptokocker, samt Corynebacterium- och Neisseria-arter. I luftstrupe och lungor finns relativt sparsamt med bakterier eftersom flimmerepitel och hostreflex avlägsnar dem.

 Mag–tarmkanalen. Magsaftens saltsyra och enzymer dödar flertalet mikrober och hindrar att de slår sig ner i magsäcken. Ett undantag är Helicobacter pylori. Flera hundra olika bakteriearter har definierats i tarmfloran som är den plats där det finns mest mikrober i. Bakterietätheten är avsevärt större i tjocktarmen än i tunntarmen. Anaeroba arter av laktobaciller, Bacteroides och Clostridium, är dominerande, men det finns också kolibakterier, enterokocker, Proteus och Pseudomonas, liksom svampsläktet Candida.

Urinvägar och könsorgan. Normalt finns mikrober endast i hudnära utförsgångar. Laktobaciller, Döderleins bacill, ingår i vaginalfloran under kvinnans fertila ålder och hos äldre kvinnor som tar östrogen.

  Kroppens inre organ är normalt sterila.

Källa: Nationalencyklopedin